Tillbakadragen donator lyfts fram

C.G Eschners arv syns på flera ställen i Åbo men enligt Torbjörn Kevin, som har skrivit en bok om Eschner, är mannen själv något av en ”doldis”.

Under sommaren och hösten 2018 tillbringade Torbjörn Kevin många timmar i olika arkiv i Åbo på jakt efter ens en smula information om C.G Eschner. Målet var att i och med Stiftelsen Eschnerska Frilasarettets instundande 100-års jubileum skriva en bok om mannen som gav namn till stiftelsen. Det visade sig vara lättare sagt än gjort.

– Eschner levde ett förhållandevis kort och tillbakadraget liv, och led antagligen av dålig hälsa under största delen av sin tillvaro i Åbo. En oljemålning är den enda bilden som finns av honom, säger Kevin.

Däremot fick Kevin en intressant inblick i 1830- och 1840-talens Åbo, och i slutändan kommer boken att handla nästan lika mycket om staden Åbo och hur den såg ut under Eschners tid.

C.G Eschner kom till Åbo från hemstaden Lovisa år 1830 för att arbeta som bokhållare hos Abraham Kingelin, en man som aktivt deltog i såväl affärs- som kulturlivet i Åbo.

– Det var en mycket spännande tid i Åbo, och det har varit fascinerande att se hur internationellt och utvecklat allt var. 1830-talet var en tid av återuppbyggnad efter branden, men staden höll också på att repa sig efter att ha förlorat huvudstadsstatusen. Det innebar att senaten flyttade till Helsingfors, och med den flyttade också en mängd högt uppsatta tjänstemän bort från Åbo. Det gav utrymme för handelsmännen att ta plats som den viktigaste klassen i staden.

Eschner arbetade upp sig och startade år 1836 ett handelshus tillsammans med C.M Dahlström, som även han hade arbetat för Kingelin. Dahlström och Eschner kände troligtvis varandra från barndomen i Lovisa. Dahlströms söner kom senare att donera stora summor till bland annat Åbo konstmuseum, Stiftelsen för Åbo Akademi och Åbo Svenska Teater.

– När man talar om stora donatorer i Åbo tänker de flesta på bröderna Dahlström, men Eschner var faktiskt den första som donerade en avsevärd del av sin förmögenhet för allmän nytta.

Mycket av arbetet med boken har också gått ut på att följa arvet efter Eschner, från testamentet till dagens Stiftelsen Eschnerska Frilasarettet.

– Jag har läst in mig mycket på hur sjukvården utvecklades i Finland under 1800-talets andra hälft och början av 1900-talet. I Eschners testamente ingår att en väsentlig del av pengarna han lämnade efter sig skulle användas för att bygga ett sjukhus för de fattiga i Åbo.

Pengarna räckte inte genast till att bygga sjukhuset, utan arvet förvaltades först av en direktion och sedan ända fram till 1919 av Handelssocieteten i Åbo. I det skedet hade den allmänna hälsovården utvecklats så långt att behovet av ett lasarett minskat avsevärt. Då grundades en stiftelse för att fortsätta förvalta arvet och försöka förverkliga Eschners önskan på något annat sätt, säger Kevin.